för Lars.

Helgen har varit underbar. Den har verkligen varit det. Två konserter med en av, i mitt tycke, Sveriges bästa artister. Helt ljuvlig! Lördagens konsert med två killkompisar blev min uppvärmning, som gav mersmak och ett enormt begär! Sedan kom söndagen. Två härliga tjejer på besök från Övik och jag var i mitt esse! På konsert ska man inte stå och lyssna in texterna, på konsert ska man kunna alla texter och skrika sej hes! Så var fallet på söndan. Okej, i mitt fall var fallet så även på lördan men ja...inga fler kommentarer om det tror jag ;)

I alla fall. Söndag. Till Jonas förtret laddade vi upp med min dvd-konsert från Linköping. Ljuva texter, ljuva stämma! Sedan när vi blev för nervösa gick vi till Idun för att komma långt fram i kön. Vi satte oss på stolar utanför ingången (inne alltså) och väntade med spänning. Ett tag undrade vi verkligen var vi hamnat när en av tjejerna bredvid oss säger till en annan "asså, jag vet inte hur han ser ut, eller jo, jag tror jag såg en bild på nätet igår". DÖÖÖHH!?! Våra ansiktsuttryck talade sitt tydliga språk om vars vi tyckte att hon skulle gå nånstans. Vi hann precis hämta oss från den första chocken när nästa ägg utbrister "ja, asså, jag gillar inte ens hans musik...jag hade aldrig gått om inte min kompis skulle gå". SERIÖST!?! Varför sitter människan här, före oss i kön å allt å säjjer så? Hur hjärtlös kan man va? Vi tog ett gemensamt beslut om att om nån av de där två...ja, vad ska man kalla dom...ufona skulle hamna framme vid staketet (där VI skulle stå) då skulle vi minsann ta lagen i egna händer. Vi var inte nådiga i våra sågningar!

Väl inne i konsertlokalen lyckas vi tillslut efter mycket om och men få plats vid staketet. Eller ja, tjejjerna fick plats där, jag lyckades nudda med handen ibland. Efter lite slit stod även jag där och killen till vänster om oss va helt vild, han ville verkligen krossa oss. Sur å arg å kallade oss allt möjligt elände, bögar bland annat å vi funderade i våra stilla sinnen hur hans syn egentligen var. Ett tag pressade han ihop Sandra mot mej så mycket att hon var tvungen att känna efter om nyckelbenen var kvar å jag undrade om det var mina revben som stack ut eller hennes arm som stack in. Tillslut kunde ingen av oss andas utan Sandra fick släppa taget. Där stod han bredbent med värsta spacet och ilskan bubblade i oss. När han till råga på allt kläcker ur sej "kan ni inte sluta trängas" (censurerad version, han sa i verkligheten nått helt annat, men menade samma sak) då brann det av för mej. Är killen dum på riktigt? "Tror du seriöst att det bara är vi tre som trängs" sa jag, å fick några grymtanden till svar. Han va tydligen så dum som han verkade. Tilläggas bör kanske att förbandet inte ens börjat spela. Snacka om ett hårt liv! Men som vi sa, x antal gånger under kvällen när smärtan blev för stor: "För Lars".

I mitten på konserten lyckades vi (med noga uträknad taktik och minimala men strategiska förflyttningar) till vår obeskrivliga lycka tränga bort den där sura långskranken som va minst 2,20. Å det vart såååå lugnt å skönt. Alla va nöjda å glada, han såg fortfarande allt och vi slapp bli söndertryckta. Men säg den lycka som varar för evigt. Helt otroligt nog hade han en lika ond vän som tog över, mindre visserligen men lika elak för det. Han å jag kom inte heller överens. De var säkert inte Umebor :) Ett tag pressade han mej så jag stod i sidled med ryggen mot honom. Då satte jag mej helt sonika på hans ben. Behagligt för mej, mindre uppskattat från vänsterflanken, haha. Man får inte va dum. Hockeytakterna sitter i. Som hämnd sjöng jag falskt i den långa sura killens mobil när han sträckte fram den mellan mej och min vänstra rival.

Som Sandra sa "om Lars hade vetat vad vi står ut med för honom skulle han ringa oss varje dag". Det roligaste var att hon till en början va helt seriös också. Sen brast det ju :) Alla låtar var underbara (fast det visste jag ju sen tidigare!), bandet var underbart bra, alla spelade så otroligt bra å va så roliga att titta på. De syntes verkligen hur roligt de hade. Lasse va helt underbar. Vilken röst han har å vilken utstrålning! Trots att han i princip inte säjjer nånting mellan låtarna (med några få undantag) så lyckas han trollbinda publiken totalt. Haha. Vi lyckades få han ur fas några gånger också, och då tappade han bort texten och bara skrattade. Härliga minnen! :) Jag säger ja tack till fler konserter å nästa gång är jag beredd på det mesta :)

Angående att komma ner på jorden nu när konserterna är över...jag ÄR på jorden å det är ändå som å va i himlen! Fatta hur mycket ljuv winnerbäckmusik som kommer att spelas i himlen när det är så här härligt nere på den skrala jorden! Nått att se framemot Petra ;)

image245
införskaffade en alldeles underbar t-shirt full med massa minnen
(ja, det är mitt finger längst ner...)

image238
fick lasses plektrum! nu fattas bara en gitarr

image241 image242
en lasse-konsert ger en inte bara spår på insidan, även det förgängliga skalet fick sej några minnen. för dej, lasse! ;)

image243
lasse in action, vilken min kassa minikamera inte va speciellt dålig på att fånga
(rörelseoskärpa kallas det!)

image244
harvens att jag inte tog storkameran...
harvens!

Kommentarer
Postat av: svägran

Det verkar som att det var "nästan perfekt"! Du får ta fram minnena när det är "gråa dagar" eller kanske när du har "solen i ögonen" eller kanske när du åker "med bussen från stan". :)
Kul att läsa vad du skriver!!
Kram!

2007-11-22 @ 18:27:46
URL: http://amason.blogg.se
Postat av: Lina

länge leve hockeytakterna. de fungerar tydligen i alla lägen :) sitter å småfnissar för mig själv, jag hör i mitt inre hur du pendlar i ren å skär ilska å lycka över att vara på lassekonsert. Rätt nöjd också att jag inte var där, vet inte om det hade funnits tillräckligt med mat å godis för att hålla Lina på bra humör ;)

2007-11-22 @ 18:56:50
URL: http://linarutgersson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: