dålig start, god fortsättning?


personerna på bilden har inget med majoriteten av texten att göra ;)

Magsjukan har svept sin sjuka hand över vår personalstab. Två har åkt dit och jag hoppas verkligen att resten av oss slipper. Stackarna som blir sjuka vid nyår. På vårt matbord (om man lyfter bort allt godis å alla pepparkakor) så finns en burk vitpepparkorn och en post-it uppmaning: "ta 8 vitpepparkorn för magsjukan". Jag har inte tagit (är rebell idag, mer om det senare) samt inte heller kunnat hålla mej från att kommentera uppmaningen "för magsjukan". Språkpolis, jag vet... Jag tror i alla fall inte att jag åker på nått, jag är ju aldrig....men å andra sidan...sist jag sa så fick jag ju feber å feteste förkylningen så jag gör nog bäst i att inget säga eller skriva.

Sitter hemma i lilla Tävra nu, å känner mej smått isolerad å rastlös. Fast å andra sidan orkar jag inte ta mej för nått så jag är nog, rent krasst, precis där jag ska vara... Fast, eftersom jag känner mej lite gnällig så måste jag få lista några dåliga saker just nu:
* Ingen gitarr.
* Ingen kamera.
* Ingen make.
* Inge godis.
* Inge photoshop.
* Inge foton å leka med heller, för den delen.

Idel elände. Till råga på allt upptäckte jag på jobbet imorse att mina relativt nya jeans ripsat (!) upp sej i baken. Med ripsat menar jag alltså sådär som nylonstrumpor kan göra när en maska har gått. Hur kan jeans ripsa upp sej, är ju min fråga. Nån som har ett vettigt svar? Det känns såhär i efterhand mycket märkligt att jag igår besämde att just idag skulle jag nog ha de där turkosa jeansen, jag som aldrig haft dem på jobbet tidigare. Min idé var att klä mej normalt, skita i arbetströjan (eftersom vi ändå bara skulle handla hela dagen så skulle ju ingen märka det) å så skulle jag slippa ha med mig arbetskläderna hem då jag skulle åka direkt efter jobbet. Jag måste säga att jag var mycket nöjd med hur genomtänkt mitt klädval var. Tills jag skulle stoppa schemat i bakfickan å känner en struktur av oidentifierbart slag. "ANNA!! Har mina brallor spruckit i baken!?! Ja, svarar hon, skoningslöst. Men inge mycke väl, undrar jag inte så lite hoppfullt... Nja, nä...rätt mycket." Men snygg! Rusar in på toa, river ner spegeln å beskådar. Noterar att jag, just idag, med omsorg valt mina tunnast långkallingar. Har även matchat detta med schackrutiga trosor...ja, ni kan ju tänka er vilken glädjande överraskning såhär strax innan 8 på morgonkvisten. Kände mej som fjorton med söndertrasade jeans...jag är ju (över) 25...en vuxen, mogen kvinna!

Samma dag dör mitt mobilbatteri och jag, eftersom jag planerar å tänker igenom saker så bra idag, ringer Jonas å Tävra innan jag åker så de vet att mobilen är död samt när jag beräknas komma fram. Packar ner laddaren och gläds åt min framförhållning. Väl hemma är jag i princip överlycklig över lite social interaktion med en familjemedlem att jag inte tänker på att jag måste tänka lite. Trött efter en, inte speciellt lång, men väldigt intensiv och mentalt uttröttande (tydligen!) dag skriver jag min pinkod fel. Oj, tyckte jag. Vänta med det där tills du ätit middag, tyckte mamma. Mammor ska man lyssna på. Det gjorde inte jag. Av alla dagar så valde jag att idag inte lyssna på henne...Jag har alltså de två senaste dagarna gjort några riktigt dåliga val. Jag tror mej komma på rätt kod, men inser i samma sekund som jag trycker "ok" att det va portkoden till en kund. Vänta, säger mamma igen. Nu minns jag, kontrar jag, trycker fel en tredje gång och låser hela mobilen. Bra gjort. En hel ledighet utan mobil. Mer ångestframkallande än rogivande om du frågar mej. Nästa problem blir att hitta puk-koden (den som normalt alltid förvaras tryggt å säkert i börsen *NOT*). Den ska alltså finnas nånstans hemma i lägenheten. Sist jag såg det pappret var väl ungefär då jag köpte mobilen...för ca fem år sedan. Känns värt, mycket värt :)

Lägger upp en finfin bild på min underbara bror å hans underbara sambo, att se den här fina bilden på dem gör mej glad :D Puss på er!

hipp hipp.



Måste bara slänga ut ett JÄTTESTORT GRATTIS några timmar i förskott till söta Lotta, som är en aldrig sinande glädjekälla!
Hoppas du får en fin dag! Firningen kommer senare, när hela klanen är samlad =)
Många kramar!!!

cat corner.



Äntligen börjar jag fatta! Som en helt ny värld som öppnat sej...sjukt störigt att man måste köa varje gång man ska spela...men den som väntar på nått gott.
Ikväll ska jag va duktig, bara vara uppe till 22. Hade alarmet på 21.30, å jag va klar då! Nu ska jag bara sitta å njuta framför datorn en kvar till, sen ska jag lägga mej. Har duschat, packat, borstat å tagit ut linserna. Duktig kicka!

Imorrn väntar en tung arbetsdag, sedan bär det av hemåt igen. Ser fram emot ännu mer ledighet, ons-sön. Ljuvliga tider stundar! =) God Jul och Gott Nytt År på er alla! Vi skrivs (nöjd nu padre?) ;)

(nu är visst klockan 22.06 så jag får väl ta å bege mej mot mjukare trakter...)

en annan dag.

Sitter hemma hos kära bror med sambo och spelar lite king =) Vi har käkat middag, å ska få efterrätt nu. Planen är att fota oss och förhoppningsvis spela en massa spel. Vi hörs! =)

mormors skorpor.


200g smör
1 liter mjölk
100g blå jäst
2 dl socker
2,8 liter (1700g) vetemjöl

- Baka ut degen till limpor, minst 6 st.
- Grädda på 225-250 grader, ca 30-40 min tills de inte längre är degiga i mitten.
- Låt limporna kallna ordentligt, vänta helst till dagen efter.
- Skär bort ändarna på kort- och långsidorna.
- Skär brödskivor (tjockare än normala skivor) längs kortsidan, dela varje skiva på mitten (ca 15 skivor/limpa)
- Torka alla brödbitar (skorpbitar) i ugnen, under 200 grader. Efter ca 15 min sänk värmen till under 100 grader. Skorporna ska inte bli brända!
- Torka dem totalt i ca  45-55 min. Hellre för länge än för kort tid, de måste vara absolut torra annars möglar de.

Ja, en mormor bakar ju på en höft och på känsla så det är inte så lätt att få till ett exakt recept för oss oerfarna...haha! Hoppas det duger bra ändå.

hyllning.



+ + + + +

ProPrint, jag hyllar er! Ni är helt fantastiska!

Skickade i halvpanik in 56 foton på framkallning kl. 15.15 precis innan jag for iväg till jobbet. De brukar vara fantastiskt snabba så jag kryssade i "leveransrapport via sms" ifall de skulle hinna få det klart tills innan jag slutade imorrn, så kunde jag kanske rusa in å hämta ut det när jag ändå åker förbi stan (butiken finns ju här i stan, perfekt att man slipper frakt!)
Döm om min förvåning när jag ikväll, 20.38 (samma dag alltså!) får ett sms om att min beställning är färdig. FÄRDIG! Det tog alltså ca 5 timmar, i juletid och allt!

Ni har räddat min årligt dåliga julplanering...thank you!

+ + + + +


gla lucia.


dagens lyckorus.



Imorse kl 9.05 släpptes 600 "Hultsfred älskar Winnerbäck"-biljetter. Jag var helt förstörd inuti igårkväll när jag insåg att jag kommer inte ifrån jobbet, jag kommer inte åt nån dator, mitt liv försvinner, GAAAHHH! Men Jonas, min älskade ängel på denna jord, ställde upp och ordnade upp mitt liv! Han sa att innan han ens hunnit betala var alla biljetter slut. Tur eller vad? Snart ska Erika och jag även få njuta av DVD'n Solen i ögonen. Jag frågar mej själv om livet kan va bättre? Det här lär ju bli den bästa veckan, ever!!! :)

update.



Sitter på golvet i Petras sovrum just nu faktiskt, å tro det eller ej, men jag har antagit samma ergonomiska kroppshållning som när jag it-ade då jag bodde med Jonas å Daniel. Fantastiskt! I alla fall, sitter å micklar in en webkamera...det SKA funka! Vad som ska hända med den lär ni tyvärr bli varse framöver ;)

Annars har jag haft en bra helg, lite kort men det är ju som vanligt. Baka lussekatter med Petra mellan fredag och lördag (som vanligt alltså!) och i lördags vare hockey för hela slanten. I söndags strosade raringen och jag runt på skyltsöndan i flera timmar, å sen va jag bjuden på lussefika å spelkväll hos Erika. MYCKET trevlig dag, så ska en advent avnjutas! Håller på å julmysa till lägenheten så gott jag hinner...tänkte ha det lite julfint när Jonas kommer hem, men frågan är om jag är klar tills dess. Ikväll är jag ju som sagt hos Petra, imorrn är hela förmiddan uppbokad å så jobbar jag ju kväll. På onsdag kommer älsklingen hem...jaja...han får ta det som det är...han har ju sett värre saker än en ofärdig lägenhet.

Ska gå å steka lite pannkaka nu, sen blire kamera för hela slanten. Håll i hatten, här kommer vi!!