have a happy period.

Min morgon började dåligt. Vaknade 8.30 å kände att nått inte stod rätt till. Hasade mej in på toa för att konstatera det jag misstänkt, mens. Varmt välkommen...not! Så fort jag började röra mej kom värken så jag tackade Gud innerligt att jag jobbade kväll just idag och kunde återgå till sängen igen. Ställde fram klockan 2 timmar och kröp ihop i fosterställning. Det brukar mildra smärtan lite, och jag lyckades faktiskt somna. Sånna här dagar ska det till nått alldeles extra för att jag ska ta mej upp ur sängen. Att morgonen börjar bli dag var inte en tillräckligt bra anledning, så jag låg en stund till.

Det som fick mej att hasa mej upp ur sängen för andra gången var Currys hjärtskärande skrik utanför sovrumsfönstret. Käkade lite frukost, tog ipren som alla säger ska va så bra mot just mensvärk å så kved jag mej ner i soffan. Svettades och frös om vartannat, helt sjukt. Startade TV'n å tror du inte att det första som kommer upp är en mensreklam. Som om livet inte va tillräckligt jobbigt redan, så låg jag nu alltså å såg hur smala, vackra kvinnor som säkert inte alls hade mens struttade runt och låtsades känna sej obekväma. Det som va droppen i min överfulla bägare var kvinnorösten som malde sej igenom reklamsnutten. Minns inte ordagrant men det var nått i stil med: "vi vet att du inte direkt ser fram emot den här perioden varje månad. Vi vet också att vi inte kan hjälpa dej att bli av med den. Men vi gör allt i vår makt för att lindra den lite. Tänk på att det är ett tecken på att din kropp fungerar. Bla bla bla. Have a happy period...always." Inte vart jag bättre av det direkt. Jag kände mej ännu uslare. Inte vart jag bättre av iprenen heller, å in kombination med tidigare nämnda reklam så kände jag mej snarare sämre.

45 min innan jag skulle börja låg jag fortfarande i soffan i mysklädet, som ett litet foster. Allt va jobbigt å gjorde ont. Aldrig i livet att jag kan stå upprätt idag. Å jag tänker icket ha jeans, jag kände riktigt hur det skulle strama över magen. Inte ens trosorna va sköna. Det fick bli mysbyxor å de största trosorna jag bara kunde hitta (hade säkert tagit ett par av jonas kallingar om jag varit tvungen!). Pratade med mamma i telefon, bara det va obehagligt. Andas gick bra, men all ansträngning av magen utöver det var bara pest. Peppad att jobba!? Cykeln va ju bara å glömma...ett under att jag klarade av att klä på mej å gå ut till garaget.

Dagen i övrigt gick väl förhållandevis bra, det gäller att hålla skenet uppe, kallprata om väder och vind och le när det passar. Den här omgången toppar nästan förra gången, då jag fick världens värk under själva jobbdagen. I slutet gick jag typ dubbelvikt å svettades som en gnu. Med facit i hand kom jag alltså undan rätt lindrigt idag. Nåväl. Nu äre slutklagat för ikväll. Jonas har bakat å donat å är så himla duktig att jag börjar fundera om han ens behöver nån fru. Jag känner mej lite (okej, mycket) oduglig som bara jobbar å jobbar å han får baka sitt eget fikabröd till imorrn. Jag som skulle på stan nu i förmiddags, inte vart det nå med det. Suck. Jag är en oduglig fru. Ska ändå försöka fixa lite frukost på säng imorrn så han får en bra start i alla fall.



(foto: Petra)
Den här serien får illustrera att det finns alltid nån som gör eller känner precis likadant som jag gör just nu. Jag är sällan ensam.

Sen om den personen har samma namn, bor i samma stad och har samma jobb som jag själv, det är jag inte lika säker på...inte varje gång iaf ;)

söndag.

Ja, nu är snart helgen slut igen. Jonas kommer hem ikväll, det ser jag fram emot, jag har saknat honom. Han har ju semester nu så han har varit hemma i Ultrå i veckan. I fredagskväll kom mamsen upp å stannade ända till imorse. Vi hade riktig myskväll i fredags, såg film, käka karra å tyck dä tyckt! :) Igår gjorde vi stan, multum! Mamma tjatade lite smått om pizzarulle (som hon gör varje gång hon är uppe) så det blev pizza till middag å varma mackor till kvällsfika.

Idag har jag varit ute på långpromenad med mej själv, mp3'n och kameran. Vädret är helt underbart varmt å soligt så tanken var att jag skulle få mej några riktigt bra bilder...men jag hann bara ta några stycken innan lusten försvann...så jag bara gick å lyssnade på musik, det va skönt det också. Sitter å grejar med bilderna för fullt, gör ett album i power point, så jag ser lite hur jag vill ha bilderna å framförallt vilka bilder jag vill ha. Ser riktigt bra ut! Ska ta å duscha nu, det va grymt varmt å promenera trots att jag hade vikt upp byxorna å hade t-shirt. Skulle haft solbrillor, en keps å 2 liter vatten så kanske det gått bättre.








Tur man kan beskriva fjällen med bild för ord gör inte alls den fantastiska naturen rättvisa.

den principfaste.

Igår fick jag äntligen reda på att jag får ledigt den 22 augusti, SEGER! Så igårkväll fick Erika å jag stora bokningsilet å fixade hotell, flygresa och bussresor till vår romantiska weekend för två :) För den som fattar noll just nu så ska vi åka ner till Linköping å lyssna på Lars. (ja, Winnerbäck såklart!) OJ så vi längtar. Kände akut abstinens idag när jag kom hem från jobbet så nu har jag suttit å spelat gitarr i 2,5 timme! Jag har kramp i vänsterhanden och värk i vänsteraxeln men det är ack så värt!. Tack å lov är Jonas inte hemma, han hade fått spatt. Erika har en princip som jag anammat fullt ut denna turné, att inte läsa spellistan. Förra året var jag en vek människa och tog reda på detta, i år är jag stark i mej själv och står upp för mina (eller Erikas) principer. Det jobbiga är bara att Erika har veknat nu. Hon fick ångest å insåg att hon inte kunde alla låtarna, vilket tydligen var ett mycket giltigt skäl till att bryta principen. Hon är fallen. Tyvärr är ju allt bokat för två så hon får följa med på nåder... :)

Det mesta är som sagt Winnerbäck just nu. Ligger efter med det mesta just nu: dammsuga och torka golven, plocka undan min vandringspackning, käka middag, vattna rabatten, sortera alla bilderna mm. MEN, igår tvättade jag två maskiner och renbäddade...lite plus. Dessutom fick jag 1000 vuxenpoäng av Erika igår när det visade sej att jag hade Eurobonuskort. Att det va så coolt hade jag ingen aning om!

Lägger upp två bilder som plåster på såren.
Håll ut, håll ut! Förr eller senare spricker din bubbla, håll ut några dagar till!




arbetar.

Jag arbetar som ni kanske förstår för fullt med att sortera alla bilderna. Det är inte lätt! Jag är lite rädd att visa för många, tänk om ni blir less? För det otränade ögat kan ju fjällbilder te sej rätt lika varandra, det är ju liksom mest fjäll och dalar på bilderna. Jag försöker variera mej lite men det är som sagt inte alls lätt. Jag bjuder på en liten aptitretare (okej, den förra va väl kanske inte så smaklig, men ändå...) innan jag slänger upp många bilder. Hav tålamod! :)


bortse gärna från smutsprickarna tack!

tillbaka.

Kära bloggläsare, vi är hemma igen! Välbehållna, raka i ryggarna och glada.
Det är mängda med bilder som ska sorteras, bedömas, kategoriseras mm så den nyfikne får allt tjå sej ett litet tag till.


Lägg märke till vår nästintill identiska pyjamasutstyrsel. Allt är genomtänkt in i minsta detalj! :)

kungsleden.

Vi har packat, slitit vårt hår, packat igen, prioriterat om, suckat, uteslutit, vägt oss, vägt väskorna, hånat och slutligen resignerat. Nu snart bär det av. Jag är alltså vaken än å vi åker 03.00. Det är precis som vanligt.

Under kommande vecka vill jag bara meddela att jag inte kommer att svara på irrelevanta sms eller ta några samtal (förutom från mamsen då såklart)
Vi ses, förhoppningsvis på söndag (krumryggade och späda).


11 mil, 8 dagar total utmattning.
20 kg oumbärligt (??) i väskan.
Återstår å se hur detta går...

be prepared.

Det krävs mycket förberedelse när man ska iväg på äventyr. Önskvärt är även att all förberedelse sker i god tid innan avresa...man kan kalla det framförhållning. Framförhållning är något varken jag eller Petra intensivt praktiserar privat. Detta faktum kan leda till frustration om man har otur...har man tur, vilket vi har, så leder det oftast bara till skrattattacker och oslagbara citat för framtida blogginlägg.

Sen onsdagkväll. Vi försöker sätta upp Petras nya tält i hennes lilla vardagsrum för att se så allting finns med.
Panik ETT uppstår. "Vars är dörren?? Vi har fått ett tält utan öppning!".
Efter lite slitande och dragande hittar vi tillslut en sned öppning.
Panik TVÅ uppstår. "Men du, dra ut den lite. Den är himla kort..."
Det är lite svårt att få nån övergripande uppfattning om tältets utseende och storlek då linorna bäst fästes i dörrhandtag, stolsryggar och bokhyllor än i marken, men vi konstaterar ändå rätt snabbt att jo, vi får nog plats på längden i det här tältet också.
TREDJE och sista paniken, som visserligen uppstått frekvent under hela kvällen får avsluta detta inlägg. "Linda, vet du vad mer vi inte har köpt?"


Titta så fint det vart! Det här blir nog bra det här...*hån*


Dunderfrukost. Supergröt med linfrön, aprikoser och plommon. Borde vi köpa Immodium?

piff och puff.

Måste bara visa hur snygga vi kommer att vara i fjällen. Vi kommer att äga!
För det tränade ögat kan jag bara säga ja, du ser alldeles rätt. Vi har likadana kängor, likadana byxor, likadana tröjor, likadana frisyrer och i princip likadana solbrillor.
Piff och Puff goes fjällvandring. Inse hur skrattretande detta är. Till råga på allt har vi införskaffat exakt likadana extraskosnören...
Kungsleden, here we come!!



mina älskade raringar.

Allt för sällan träffas vi raringar. Ons-mån va Erika här och förgyllde den annars rätt gråa och alldagliga vardagen. Den blev med ens guldskimrande och varm som solen. Så underbart härligt att ha dej här och rå om dej alldeles för oss själva! Skönt också med vädret, det va verkligen på vår sida. Kameran var inte långt borta, speciellt inte i söndags. Vi hade en riktig söndagssöndag. Inga planer, bara lugnt å skönt. Efter att vi vandrat runt på stan en sväng bestämde vi oss för att göra en picknickkorg full med godsaker. Vi tog med oss allt ner till älven där vi satte oss i solen och n-j-ö-t i fulla drag. Det var varmt, mjukt i gräset, vi hade mumsiga mackor och gott fikabröd, roliga spel och en många härliga kameratillfällen. Dessutom hade vi ett härligt par bredvid oss som sjöng å spelade gitarr. Oj vad vi njöt! Sa till raringarna att det var den mest fulländade sommardagen än så länge. Dom skulle ba ha spelat å sjungit en Winnerbäck så hade livet varit komplett. Jag vet inte om de var tankeläsare eller om jag möjligtvis pratade aningens högt men tror ni inte att det kom en Winnerbäck-låt bara några sekunder efteråt? Jag, jag sken ikapp med solen! =D










Petra: nu skulle vi ha förökat oss
Jag: förökat oss?!?
Petra: ja, om vi kunde...

(det var alltså inte ordet "föröka" hon hade tänkt å säga, det var förändra...just därför blev ju svaret så sjukt mycket roligare...)