have a happy period.

Min morgon började dåligt. Vaknade 8.30 å kände att nått inte stod rätt till. Hasade mej in på toa för att konstatera det jag misstänkt, mens. Varmt välkommen...not! Så fort jag började röra mej kom värken så jag tackade Gud innerligt att jag jobbade kväll just idag och kunde återgå till sängen igen. Ställde fram klockan 2 timmar och kröp ihop i fosterställning. Det brukar mildra smärtan lite, och jag lyckades faktiskt somna. Sånna här dagar ska det till nått alldeles extra för att jag ska ta mej upp ur sängen. Att morgonen börjar bli dag var inte en tillräckligt bra anledning, så jag låg en stund till.

Det som fick mej att hasa mej upp ur sängen för andra gången var Currys hjärtskärande skrik utanför sovrumsfönstret. Käkade lite frukost, tog ipren som alla säger ska va så bra mot just mensvärk å så kved jag mej ner i soffan. Svettades och frös om vartannat, helt sjukt. Startade TV'n å tror du inte att det första som kommer upp är en mensreklam. Som om livet inte va tillräckligt jobbigt redan, så låg jag nu alltså å såg hur smala, vackra kvinnor som säkert inte alls hade mens struttade runt och låtsades känna sej obekväma. Det som va droppen i min överfulla bägare var kvinnorösten som malde sej igenom reklamsnutten. Minns inte ordagrant men det var nått i stil med: "vi vet att du inte direkt ser fram emot den här perioden varje månad. Vi vet också att vi inte kan hjälpa dej att bli av med den. Men vi gör allt i vår makt för att lindra den lite. Tänk på att det är ett tecken på att din kropp fungerar. Bla bla bla. Have a happy period...always." Inte vart jag bättre av det direkt. Jag kände mej ännu uslare. Inte vart jag bättre av iprenen heller, å in kombination med tidigare nämnda reklam så kände jag mej snarare sämre.

45 min innan jag skulle börja låg jag fortfarande i soffan i mysklädet, som ett litet foster. Allt va jobbigt å gjorde ont. Aldrig i livet att jag kan stå upprätt idag. Å jag tänker icket ha jeans, jag kände riktigt hur det skulle strama över magen. Inte ens trosorna va sköna. Det fick bli mysbyxor å de största trosorna jag bara kunde hitta (hade säkert tagit ett par av jonas kallingar om jag varit tvungen!). Pratade med mamma i telefon, bara det va obehagligt. Andas gick bra, men all ansträngning av magen utöver det var bara pest. Peppad att jobba!? Cykeln va ju bara å glömma...ett under att jag klarade av att klä på mej å gå ut till garaget.

Dagen i övrigt gick väl förhållandevis bra, det gäller att hålla skenet uppe, kallprata om väder och vind och le när det passar. Den här omgången toppar nästan förra gången, då jag fick världens värk under själva jobbdagen. I slutet gick jag typ dubbelvikt å svettades som en gnu. Med facit i hand kom jag alltså undan rätt lindrigt idag. Nåväl. Nu äre slutklagat för ikväll. Jonas har bakat å donat å är så himla duktig att jag börjar fundera om han ens behöver nån fru. Jag känner mej lite (okej, mycket) oduglig som bara jobbar å jobbar å han får baka sitt eget fikabröd till imorrn. Jag som skulle på stan nu i förmiddags, inte vart det nå med det. Suck. Jag är en oduglig fru. Ska ändå försöka fixa lite frukost på säng imorrn så han får en bra start i alla fall.



(foto: Petra)
Den här serien får illustrera att det finns alltid nån som gör eller känner precis likadant som jag gör just nu. Jag är sällan ensam.

Sen om den personen har samma namn, bor i samma stad och har samma jobb som jag själv, det är jag inte lika säker på...inte varje gång iaf ;)

Kommentarer
Postat av: Elin [ n e v n a r i e n ]

sv: ååh TACK :) Inga kommentarer drunknar, jag läser ala noga :)

2008-07-22 @ 23:32:24
URL: http://nevnarien.se/
Postat av: sara

fina bilder

2008-07-23 @ 12:15:14
URL: http://sethsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: