ovisshet.



Va skönt ändå att man inte vet så mycket om de man möter. Visst, det kanske underlättar i vissa fall, men jag tror ändå att det hade varit mer förödande än gottgörande. Tanken slog mej när jag satt på ett apotek med en tillsynes vanlig liten kasse i min hand. Folk satte sej bredvid mig, log mot mig och apotekaren tittade inte snett på mig utan bemötte mej vänligt. Vad dessa människor inte hade den blekaste aning om, var att jag bar runt på en annan människas urin. Dagsfärskt. I över 40 minuter hade jag den ljumma burken i min omedelbara närhet. Upplevelsen var omtumlande men utvecklande. Känner dock att jag, som bieffekt, blivit aningens misstänksam mot små, tillsynes vanliga kassar (och dess bärare...man vet som sagt aldrig!). Tänk om jag vetat detta då jag vaknade, eller ännu värre...då jag la mej kvällen innan. Då hade jag med all säkerhet sovit ännu sämre än jag redan gjorde. Tack gode Gud för ovissheten!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Är du säker på att det var en apotekare ?? =). Vi är ett utdöende släkte på apoteket...

/ Ida leg apotekare =)

2009-04-08 @ 15:21:36
Postat av: Linda

Ida: Haha, ja...det KAN ha varit en receptarie, jag kanske inte va tillräckligt observant... :)

2009-04-09 @ 06:42:39
URL: http://lindaaronsson.blogg.se/
Postat av: Anonym

Apotekaren kanske inte riktigt var poängen med min historia, men iaf...=)Glad påsk på dig!

2009-04-09 @ 09:49:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: