nötskalet.



Jag är oförbätterlig. I mitt skal, i min värld (som nån så fint uttryckte det) lär jag mej visst aldrig vissa saker. Jag vet att jag alltid, och med stark betoning på alltid, tar för mej mer än jag orkar när jag är hungrig. Det är som att jag tror att magsäcken har större kapacitet bara för att den knorrar. Jag vet dessutom att efter att man svettats blir man kall...speciellt om man klär  av sej lite å sitter i en fuktig t-shirt.

Detta till trots gjorde jag mej en STOR skål yoghurt (naturell såklart, som jag vet att jag inte tycker om!) med massor av müsli, russin, linfrö mm, innan jag tagit av mej träningskläderna och duschat. IQ fiskmås! Så nu sitter jag här och huttrar å kämpar för att få i mej all denna müsli...å det värsta av allt är att det varken är första eller sista gången. Så äre att befinna sej i ett konstant nötskal. Det lärorika i allt detta skalande är att jag faktiskt upptäckte att naturell yoghurt inte alls är så surt och äckligt som jag fått för mej. Det va rent av gott. Haha!

Kommentarer
Postat av: Maria

Hej!

Det där med mat är spännande och svetten är ett dilemma. För att citera en liljeholmare med samma problem som dig: "jag tänker inte på att det är så mycket potatis i potatisen när jag tar för mig". :) Det där med svetten.. Det gäller att hitta ett bra intervall för svettningarna. Duschar man för tidigt hinner man inte eftersvettas färdigt, men väntar man för länge hinner man ju bli kall igen som du skriver.. Svårt det där!

2009-05-15 @ 13:22:52
Postat av: Linda

Maria: Att det är svårt ja! Hur länge ska man behöva leva innan den visdomen kommer till en?

2009-05-15 @ 16:53:26
URL: http://lindaaronsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: