v.34+3

v.34+3 (35)

"Många bebisar lägger sig nu med huvudet nedåt (å puppan är duktig å ligger neråt). Bebisen är enligt statistik ofta i stånd att överleva, utan vidare komplikationer om den skulle födas nu. Barnet är mycket uppmärksamt på dina känslor och sinnesstämningar genom de hormoner som avsöndras i din kropp och når fostret via moderkakan. Vikt- och längdvariationerna är mycket stora nu men normalt väger bebisen ungefär 1,9 - 2,5 kg och är ca 45 cm lång."
niomanader.se

FbyC.

Utförsäljning på uniseason-design-axelväskan Karri från Fashion by Curry. Kan med fördel bäras både på höger och vänster sida om kroppen. Tvättbar, exklusiv och rymlig. Vid köp av två specialdesignade axelväskor kan du fördela vikten åt vardera hållet vilket gör den extra ergonomisk då du slipper axel och skuldra-problematik och illa fördelad belastning av rygg och framparti. Finns i färgen transparant-vit-röd med vita axelband. Kan endast beställas via bloggen.
Gillar du den så är priset helt ovidkommande.
Fan-poster med äkthetsintyg för autografen (obs: vattenstämpeln finns inte på den riktiga postern). Högstbjudande.

tröttma.


Ugnen är igång å varm, vitkålen å köttfärsen ligger framme på bänken, receptet är också framme liksom saltet. Allt började så bra. Sen kom kryddpepparn. Var är den? Vår fantastiska kryddkartong, om nån nu inte haft åran att uppleva den, är inte rolig att leta kryddor i. Jag dog inombords. Satte mej här å här sitter jag än, 15 min senare. Jag mäktar inte med kryddpepparn just nu. Från köksbordet ser jag mitt täcke i soffan. Lockande. Mer än bara lockande. Förföriskt tilldragande. Ljudet av ugnsvärmen som slår av å på är sövande. Till å med datorfläkten får mej å nicka till. Om jag blänger mer på köttfärsen kommer den att ruttna, precis som jag sitter här å gör. Wish me luck, nä wish me mer än luck. Wish me mat.

house.

Min nya läkare, dr Curry (ja, vad är det för namn egentligen?) har jag inte mycket till övers för. Han är oengagerad, socialt inkompetent och överlägsen. Han får mej att känna mej som en försökskanin. Idag var han (vetenskapligt??) intresserad av att veta hur det ser ut om man trycker in nagelbandet in under huden så han bara gjorde det. Snabbt å brutalt. Inhumant. Man kan ju kanske vänta sej en åtgärd på ingreppet sen, men se det intresserade inte dr Curry det minsta. Han är lite som dr House. Helst ingen patientkontakt, så få undersökningar som möjligt å inte så mycket provtagning. Pang på bara. Jag gillar inte dr House. Och jag gillar inte dr Curry.

jag å väckarklockor.


Foto: Petra

Det är väl ingen nyhet att jag är ganska svårväckt på mornarna. Jag är själv väldigt medveten om det, så jag försöker (å tror mej ha hittat) en lämplig strategi för att få upp mej själv på morronen. Förut hade jag radion inställd å det funkade bra, men Jonas uppskattar inte ljud ungefär två timmar innan han själv ska vakna så jag får leva utan radion. Istället har jag tre väckarklockor. Klocka ett minns jag oftast inte att jag stänger av. Den tar mej bara ur den djupaste medvetslösheten å upp till en rimlig nivå där jag förhoppningsvis vaknar till lite av klocka två. Klocka tre brukar få mej att klippa lite med ögonen å ca 5 min efter att klocka tre ringt brukar jag kunna hasa mej ur sängen. Normalt funkar detta, låt oss inte säga smärtfritt, men relativt bra. I onsdags funkade det inte alls. Jag vaknade 20 min innan jag började, vilket inte är att föredra. Stress, ångest å magknip fyllde min morgon och min resterande dag. Äre nån jag ringer för att surra om absolut ingenting flera gånger/dag så äre mamma.

En dag som denna verkade det ytterst lämpligt att prata med mamma för å bli av med allt agg jag hade mot väckarklockor. Ringde 15.30, inget svar. Inser att hon nog jobbat natt å fortfarande sover. Lägger ner projektet å åker hem. Ca 2 timmar senare ringer en mycket upprörd å stressad mamma å säger att hon försovit sej. Jag skrattar rått. Hon uppskattar inte det utan fortsätter med klagofull stämma säga att det är jag som förstört hennes väckarklocka. Jag hade ringt exakt samtidigt som hennes larm va inställt, 15.30. Eftersom mitt samtal förmodligen kom nån sekund innan larmet skulle ha ringt så avbröts det eftersom det va ett inkommande samtal. Bra dag!
Jag lyckades försova både mej själv, och mamma.
Åh, jag hatar väckarklockor.

fototur på gång å feber på språng.



Idag har solen lyst å det har varit väldigt foto-triggande väder. Det kan vara för att jag å Petra bestämt oss för att ta en fototur på söndag, med fika å varm choklad som jag börjat längta ut, kombinerat med att jag knappt varit iväg med kameran nånting på drygt ett år känns det som. Oj vad jag ser fram emot söndan! Det enda jag skulle behöva inför den turen är ett par hängslen, mina täckbyxor har liksom fått förmågan att vilja hasa neråt för varje steg jag tar. Nu ser jag mej även liggandes å sittandes i flertalet möjliga å omöjliga ställningar vilket gör att hängslen känns ännu mer nödvändigt. Hmmm...

Mitt i allt detta längtande å funderande har jag feber. Kanske inte just i detta nuet men i morse/förmiddags. Den ska väck. Ska kurera mej på bästa sätt (sova, vila å dricka juice) ikväll å hela dagen imorrn så ska det nog va bra sen. Synd bara att jag inte har nått nytt å se på här hemma. Allt jag vill se verkar vara on hold för tillfället, sjukt irriterande! Har börjat se om Grey's bara för att det va så länge sen jag såg säsong 1, men nu äre stopp. Även jag har vissa gränser när det gäller ältande. Har förvisso en osprättad säsong 1 av House. Kanske är läge att bekanta sej med den nu de närmaste dygnet? Ja, så får det bli. Å kan ingen komma hit med lite apelsiner??

v.31+6

v.31+6 (32)



"En del bebisar sparkar fortfarande vilt omkring sig och sparkarna kan både kännas obehagliga samt göra rejält ont. En del upplever nu platsbristen i livmodern mer påtaglig och lugnar ner sig. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar lungorna genom att "andas" ner fostervatten i dem. Kanske kan du därför känna mer tydligt att barnet hickar, vilket är helt normalt. Barnet reagerar olika på olika musikstycken och instrument och det är viktigt att du pratar och sjunger med magen eftersom barnet rimligtvis kan känna igen sin mammas (och även pappas) röst. Barnet är nu ca 41 cm och väger ungefär 1650 gram. Fettlagret under huden blir tjockare för att ge energi och sköta temepraturregleringen efter födseln. På pojkar har testiklarna börjat sjunka ner i pungen och med lite tur kan man se pungen tydligt med hjälp av ultraljud."
http://www.niomanader.se

bildsammanfattning.

Jul i Ultrå/Tävra: En äkta Dunder-Mifflin t-shirt till mig
och tre snygga copyright-Jonas tavlor till Jonas.
Nyår i Husum: Goda pajer, underbart folk å massor med
frukt, godis och flera omgångar På Spåret dvd-spel.
På puppan-fronten: Ett babyskydd till bilen och lite nytvättade
kläder för den allra första tiden. Skönt å va ute i tid.
Ikväll: Kvällsfika å te-testardags. Dakar och citrus/ingefära va Jonas
oslagbara kombo. Jag blandade fota, blogga å julefröjd. Nice kväll!