myskväll.



I helgen har Maria å Sparris varit här å tagit hand om mej! Tack snälla söta ni för trevligt å härligt sällskap! Maria åkte hem igår å i gengäld kom min söta "lillebror" Skacke å förärade oss med besök som resulterade både i bio och middag. Nu har alla åkt hem å jag sitter å längtar efter Jonas litegrann. Det har varit skönt att få prata av sej lite med riktiga människor...Curry är enbart en lyssnare, å inte ens en bra en så omväxlingen förnöjde mej :)


Igårkväll bakade Sparris å jag kladdkakemuffins, receptet finns här nedanför för den sugne. Vi hade myskväll till filmen "försoning" som vi efter noggrant övervägande förmodligen inte rekommenderar. För mycket bitterhet av början, mitten å slutet av filmen. Annars var'en helt okej å jag hyllar att den inte är hollywood-förutsägbar.

filmklipp.

Ja förlåt, nu blir det lite av ett ältande här på bloggen. Men det är min blogg å jag ältar precis vad jag vill å hur mycket jag vill. Så, här kommer några klipp från Coldplay, översta har jag filmat med mobilen å den under är lånad från nån på youtube. Du som va där, njut med mej! Övriga: avundas!


Extranummer: The Scientist


Yellow

coldplay.


Underbart! Men...va äre i bakgrunden?? Vi tar en close-up...


...baja-major, lots of them.


Kön klockan 15 (insläpp 17.30). Ingången är typ längst bort vid horisonten. Det va soligt å ingen blåst. Vi vägrade dricka för vi vägrade bli kissnödiga. Alltså ville vi få ont i huvudet, vilket vi också fick. Konstigt va?


Såhär mycket folk hade vi framför oss...


Å aningens fler bakom oss. Allt som allt va vi 33000 som va där å njöt.


En stackars man hade skallen ivägen för Linda. I gengäld stirrade hon bort hans hår där mitt uppe på skalpen.
*hahaha* Jag kan inte ens skriva det där utan att skratta!







M-A-G-I-S-K-T

möhippan.

Först. Sjukt kul å få en massa kommentarer direkt sådär. Ni kanske har saknat bloggen (läs:mej!) lite iaf, haha. Nu är jag förhoppningsvis tillbaka med lite skrivarinspiration, framförallt lite bilder att visa. Håller på att göra spenatpaj så jag skriver å lagar mat lite härsch å tväsch så ifall jag tappar tråden förstår ni varför ;)

Möhippan. Det är ju alltså så att min älskade svägra och min härligt dryga fd sambo/kombo/whatever äntligen har gift sej. Ett underbart bröllop, en jätterolig fest och framförallt ett väldigt vackert och härligt brudpar (de bilderna kommer senare!). Ska man gifta sej så kommer det oftast en möhippa som ett brev på posten. Eftersom svägran är en riktig sötis som är omtyckt av många, många, många, så lyckades hon snika åt sej inte mindre än TVÅ möhippor. Well done! Vi fick reda på att hon fått skämma ut sej en hel del under sin första möhippa så vi körde en lightvariant. Val av dag blev inte så överraskande för henne eftersom hon inte var tillgänglig speciellt många helger å då blir det ju som det blir. Vad som skulle hända visste hon däremot inte å det kändes sjuk bra att ha lite möhippa-stolthet kvar :) Oj, det här blir långdraget känner jag. Har visst inte skrivit av mej på ett tag...haha. Jag lägger upp bilderna å kommenterar under dem istället, annars svälter jag ihjäl (å ni också säkert!)


Esteten som härjat fritt bland plagg, kulörer och kombinationer fick med mången tvekan godkänt av den något skeptiske svärfadern. Den utsatta själv verkade dock rätt nöjd med dagens outfit. Hon imponerade stort genom att med känseln identifiera både färg, plagg och ägare flera gånger.


Dagens stora äventyr var klättring till Skulebergets toppstuga, medelsvår led. Det va en del tysta knorranden i början och efter en kort utredning insåg vi att alla utom bruden själv var höjdrädda. Snacka om att utmaningen blev lite snedvriden! :)


Aningens lodrätt på sina ställen, men det va sådär lagomt utmanande så man gav aldrig riktigt upp på allvar, bara lite i sitt egent huvud. Vad jag tänker på vänstra bilden är nog nått i stil med "Gode gud, alldeles brant. Andas! När ska benen sluta skaka? Upp HÄR? Det går aldrig...Ta djupa andetag.." Tack å lov att bilden är tagen bakifrån. :)


Vacker vy för den som vågade släppa blicken från berget och vända den utåt. Själv avnjöt jag den lutad mot berget med båda fötterna på samma plats, lätt avslappnad på en tillräckligt stor klippavsats. :)


Som pricken över i, grande finale, fick man krypa på alla fyra upp för den sista avsatsen. Kändes ganska mäktigt å va inte så lite lättare att uppskatta när man väl stod där uppe å tittade ner.


Jag vet inte vad som va svårast, att klättra uppför Skuleberget eller att organisera lyftet på av bruden...


Men båda uppgifterna lyckades vi med i alla fall å kul hade vi båda gångerna! :)

Efter klättringen fikade vi i toppstugan å tog liften ner. Väl nere på den riktiga botten cyklade vi ca 3 km tillbaka till anläggningen och bilparkeringen. Därefter styrde vi kosan mot Näske krog, två nya deltagare och en god tvårätters. Framåt eftermiddagen åkte vi till vår hyrda stuga i Klubbviken där ännu fler anslöt. Där vräkte vi i oss onyttigheter, spelade kubb, grillade, surrade, spelade spel å hade allmänt mysigt. Sen tog dagen slut och gissa om man sov gott den natten!

Nu trogna läsare fick ni nått att bita i ;)

hyllning.



+ + + + +

ProPrint, jag hyllar er! Ni är helt fantastiska!

Skickade i halvpanik in 56 foton på framkallning kl. 15.15 precis innan jag for iväg till jobbet. De brukar vara fantastiskt snabba så jag kryssade i "leveransrapport via sms" ifall de skulle hinna få det klart tills innan jag slutade imorrn, så kunde jag kanske rusa in å hämta ut det när jag ändå åker förbi stan (butiken finns ju här i stan, perfekt att man slipper frakt!)
Döm om min förvåning när jag ikväll, 20.38 (samma dag alltså!) får ett sms om att min beställning är färdig. FÄRDIG! Det tog alltså ca 5 timmar, i juletid och allt!

Ni har räddat min årligt dåliga julplanering...thank you!

+ + + + +


äkta kärlek!



"Life is just a series of peaks and troughs. And you don't know whether you're in a trough until you're climbing out, or on a peak until you're coming down. And that's it you know, you never know what's round the corner. But it's all good. "If you want the rainbow, you've gotta put up with the rain." Do you know which "philosopher" said that? Dolly Parton. And people say she's just a big pair of tits."

dagens låt.



Hello Saferide - Anna

popup2008.


Foto: Anders Carlsson

Gårdagen var en helt fantastisk dag! Fick mitt sociala behov rejält tillfredställt av söta Erika och Lotta, och mängda med annat folk som var på vår endagsfestival Popup 2008. Jag å Erika förfikade på Waynes...varm chocklad och kanelbulle. Mums! Kylan var inte nådig igår...trots dubbla strumpbyxor vare snorigt kallt! Mötte upp Lotta på Vasaplan och entrade folkets hus. Det sjuka va att Lotta kom in före, trots att vi redan hade biljetter och hon var tvungen att köpa på plats. Snyggt! Nåväl. Först lyssnade vi på Syket, ett lokalt band med grymma musiker. Markus Krunegård däremot var en mindre besvikelse...Jag mindes honom som bättre i somras men förmodligen måste jag ha varit blockerad av nått annat. Vi hade haft högre förväntningar på den spelningen så vi blev lite nedtyngda över den bistra verkligheten och Erika tyckte att hela dagen va förstörd...litegrann iaf. Helt oväntat var det Annika Norlin och Hello Saferide som inte bara räddade kvällen utan tog oss till oanade höjder och aldrig riktigt släppte ner oss igen. Fantastiskt! Vi satt i princip och gapade...iaf på insidan. Det var såååå bra! Hur har man kunnat missat detta? Hennes röst, musiken, melodierna...å jag slår vad om att texterna är briljanta! Erika och jag var rörande överens om att detta kan va inkörsporten till ännu ett musikaliskt ältande...känns mycket bra! Jag vet då minst två som ska sambeställa Hello Saferide-skrivor...=)

I övrigt var det en mycket produktiv dag. Jonas ville se en ToDo-lista så här kommer den:
sticka klart lovikkavantarna
byta gardiner i v-rummet
impregnera kängorna
dammsuga, våttorka
sy upp gardiner
uteblommorna
plocka undan
fixa cykellyset
tvätta
diska
 
Ganska bra va? 3 saker kvar, å Jonas kommer inte hem förrän om en vecka. Jag kommer hinna göra den där listan två å tre gånger till...=) Eller så möblerar jag om...det vore spännande! Nä, nu ska jag spela lite gitarr tills mamma å pappa dyker upp. Vi ska ha mysdag idag!

klungan.



foto: Andreas Nilsson

Det har länge, länge varit helt slutsålt på Klungans "Det är vi som är hemgiften", trots att de valt att göra 8 föreställningar i Umeå. Ångest, vånda och tandagnissel är vad detta orsakat mej. Men..idag, på min sovmorronsdag ringer Linda vid 9 och i princip skriker i luren att det blir tre extraföreställningar och biljetterna släpps NUUUU. Jag kastar mej ur sängen och på telefonen och väntar mej igenom en 30 minuter härlig telefonkö med värdelös musik! När jag väl kommer fram till en kvinna berättar hon att det bara finns biljetter i Sundsvall. What!? Efter mycket om och men (å allt framfört med mycket tydlig morgonröst) lyckas jag nå fram till henne och vi förstår varann. Hon berättar att Umeå-biljetterna inte släpps förrän 11, så jag får ringa då igen. Härligt! *not*

Så, när uret väl börjar närma sej 11 kryper även paniken in i kroppen och Linda och jag har tät, ångestladdad telefonkontakt. Hur ska detta gå? Vi sitter i varsin telefon, vid varsin dator å tokklickar på uppdatera. Ingenting händer. Jag ringer för att bli informerad om att "telefonkön, i minuter, beräknas vara 42. Du är nu satt i telefonkö." Med två telefoner i vardera hand kan jag inte uppdatera ticnets sida så vi lägger på. Vid 11.17 (ja, jag har stirrat på klockan!) ringer Linda å har fått kontakt med ticnet.se. Via mobilen hör jag hur hon klickar och bokar och plötsligt...plötsligt är vi lyckliga ägare till inte mindre än 9 BILJETTER TILL KLUNGAN!!!!! Vilken dag! Äntligen kan jag lägga på telefonen. Jag undrar hur jag ska fira detta. Kanske ska börja med att informera alla tilltänkta om att de nu har biljetter, hoppas de vill fara/betala :)

kvällens outfit.





Har varit på finmiddag med Jonas jobb ikväll. Vi har fått äta otroligt god mat och lyssnat på bra musik, men det jag är allra mest nöjd med från kvällen är ändå min festoutfit. Så, det här exklusivt för er som inte var där och upplevde mej live :) Klänningen är dock inte densamma nu som innan kvällen...Curry har nämligen bänkat sej i mitt knä och upp mot magtrakten och därmed satt sin personliga prägel på plagget. Stöveln är från ifjol och gissa om jag blev nöjd när jag insåg att den var exakt samma färg som klänning. Det är röta!

Nu ska jag sova gott. Glöm inte att ställa tillbaka klockan en timme!

café station.



I torsdagskväll var jag, Jonas och Erika på en mycket mycket givande tillställning på mitt kära café Station. Rubriken för kvällen var utvecklingssamtal med Marcus Birro och musik av Anna och Idde. Marcus Birro hade jag ingen uppfattning alls om, hade varken hört eller läst något av honom förut, så jag var helt enkelt där för musikens skull...fast den hade jag ju inte hört innan heller, haha!

Marcus Birro var helt underbar att lyssna på! Snabb, tänkvärd och rolig. Synd att hans lilla turné är slut, fler skulle ha fått uppleva den här kvällen! Jag blev helt fängslad och ville köpa hans senaste bok, men den tog, hör och häpna, slut! Vilket betyg!



Anna och Idde sjöng som änglar, rakt in i våra hjärtan! SÅ underbart vackert! När de till råga på allt avslutade hela spelningen och kvällen med en underbart vacker och fantastisk version av Lasses "Rusningstrafik" då vad jag å Erika redan i extas. Våra reaktioner redan efter de allra första introtonerna till Rusningstrafik var så komiska, vi ryckte till samtidigt, vände oss mot varandra samtidigt, stirrade på varann med manisk blick samtidigt, vände oss mot scenen med manisk blick samtidigt å sen flöt vi som på moln igenom hela låten. När låten var slut konstaterade vi snabbt att vi i princip var de enda som fattade att sista låten var en Lasselåt, samt att vi bara MÅSTE köpa deras skiva. Med vild blick inser vi att ingen av oss har pengar så vi rusar till närmaste bankomat (en dödsrusning där Erika, helt befogat, nästan rammade ett litet par som hade mage att gå långsamt framför oss mitt på trottoaren) Hur som helst, vi fick våra skivor och vi fick även bevittna det värsta inom artist/fans-världen...ett galet fans som var så lyrisk att hon i princip stammade fram alla sina ord. Tur man själv kan uppföra sej, eller hur Erika? ;)

Deras skiva "Hjärtat fullt" är skönsång rakt igenom med fantastisk musik, tänkvärda texter och underbara stämmor och går varm i mp3'n, cd-spelaren och i bilen. Har spelat den hela helgen uppe hos min älskade svägra, och hela hela vägen hem från Luleå tills Daniel försiktigt sa att "just det där pianointrot kändes bekant" Haha! Tack alla underbara för en härlig helg å tack för all förståelse ang min mani...känner på mej att det inom snar framtid kommer citat från just hjärtat fullt, det vimlar av sanningar på den skivan!

Daniel: Munspel spelas av Calle Ekerstam ;)

febran.



Öses upp med stor sked, ätes med liten.
Sjukt enkelt, sjukt gott.

lassigt.

Detta rekommenderas starkt. Att göra Lassiga saker. De bäst lämpade städerna är Linköping och Stockholm!


En cykelväg vid fotbollsplan. Ingen grävmaskin.


Hela vägen nyponbuskar. Och sniglar.


Två torn som sträcker sej mot himlen. Ett såg vi från den stora vägen, det andra från vimlet på torget.


Ingen park längs Södermälarstrand...däremot båtar.


Götgatan var grå och halvkall.


Skånegatan däremot var lockande och lugn.


Vi kan väl ses igen, vi gillar Stångån på hösten.


Båtarna låg inne vid Stadsgårdens kaj.


Här sitter vi i solen under ett träd, i Humlegården.


Erika sparkar löv i Årstaviken.


Lasses skalp.
(det här är vad Erika kallar en dålig konsertbild)


Sötheten personifierad. Vackra Sofia Karlsson värmde upp oss med skönsång och coolt band.


Sen tog kungen själv över.
Fler Lassebilder kommer framöver :)



Okej, jag kunde inte hålla mej! :)

Måste ba avsluta med en komisk bild och två mycket komisk situationer, de två försa från det underbara men något svårnavigerade Linköping å den sista från Årstaviken i Stockholm.


Notera den pedagogiska trestegsförklaringen till hur du överhuvudtaget ska ha en chans att få in cykeln i ditt nyhyrda cykelgarage. Klockrent tyckte vi.

Den första roliga situationen var då jag fotade Stångån. Det var mörkt så jag ställde kameran stadigt på broräcket och spanade in i sökaren för att räta till bilden. Hör bakom mej en 30årig man som lite halvirriterat men framförallt sur röst som förebrående säger: "Men spy hemma!" Erika börjar tokfnissa å jag som inte fattar att karln pratar med mej rör mej inte ut fläcken. Mannen fnyser ut sin frustration, förmodligen hinner han tänka tusen tankar om hur lite jag skulle minnas av denna konsert, hur ovärt det är för mej som är full samt några "ungdomen idag" innan han tar sej förbi, å av bara farten ser min kamera. "Oj då" mumlar han lite förläget, och jag tittar upp. Snabbt försvann han å vi började inse det komiska i hela situationen. Han var inte den enda som reagerade så, men han va tack å lov den enda som yttrade sej. Det var många som vände sej om och gav onda ögat till fyllemej och det beklagande ögat till Erikastackarn som fick stå där å skämmas. Hahaha! Jag som inte ens dricker...

Nästa moment inträffar vid ett fik där vi dricker vatten plus att Erika köpt en liten Cola på flaska. Vi sitter å stirrar lite slött på varann då Erika råkar fäkta till med armen och stöter omkull colaflaskan. Hon ställer upp den igen å skruvar i samma rörelse upp korken. Colan som nyss blivit omskakad sprutar ju inte helt oväntat när korken är av och Erika tittar stint på mej med en lite sur glans i ögat innan hon anklagande och på fullaste allvar säger: "men vad har dom gjort med colan?". Jag börjar såklart skratta tills jag inser att hon är allvarlig. Människan har alltså på ca 2 sekunder lyckats glömma att det va hon själv som alldeles nyss tippade omkull flaskan. Hennes ansiktsuttryck...vilken klassiker! =)

måste bara lite.

Jag vet att klockan är mycket men jag bara måste lägga ut några bilder från semesterna so far. Eller ja, de speglar väl kanske inte semestern som helhet, inte från Jonas perspektiv i alla fall. För mej var det här den stora händelsen, den som jag sett fram emot sååå länge, ända sen november ifjol. Jag skulle kunna radda upp adjektiv efter adjektiv för att försöka beskriva hur känslan var men det går inte. Inte av denna värld. Det var så sjukt bra, en helt fantastisk spelning å jag har ärligt talat svårt att se nått toppa detta (i konsertväg alltså). Det ska va Lars då...

Som sagt, klockan är mycket. Imorrn åker vi till Hemavan och avnjuter där vår sista semestervecka. Jag återkommer med mer bilder och framförallt mer adjektiv, var så säkra! Tills dess, njut!




strimmor.

Jag erkänner:
Jag ältar och jag älskar det!
Det mest ultimata är att jag kan spela den på gitarr också, Jonas kommer älska detta när han kommer hem *haha*



Mer Lars Winnerbäck åt folket.
Nu äre hög tid att börja ladda inför sommarturnén. Äntligen!!!

into the wild.

Såg en film för några dagar sedan som jag bara måste rekommendera för dej som inte tagit dej tid att se den än.

Into the wild handlar om Chris McCandless, en ung kille som växer upp i en välbärgad amerikansk familj där vardagen präglas av lögner, bråk och materialism. Han utvecklar en stark avsky för detta levnadssätt och bryter därför både med familj och samhälle efter att han tagit examen. Sina pengar donerar han till välgörenhet och beger sej ut i naturen där han ska leva i total frihet långt bort ifrån det sjuka, moderna samhället. Som tittare får du följa med på hans resa mot det rena, fria livet, samtidigt som du får se tillbaka på hans uppväxt och vad som gjort att han står där han är idag.

Into the wild är en film som väcker frågor om livet och förhoppningsvis också påminner oss om att allt inte handlar om pengar, bra jobb och fina, dyra saker. Den är baserad på en verklig händelse vilket, i mitt tycke, gör den extra sevärd.

image501

fynd.

Alla som känner mej vet att jag har späda fötter (okej, hälar!) å alla som haft den äran delta under processen "prova skor" vet att det inte är gjort på en handvändning. Mamma vet! Hon tycker inte om att vara med då jag ska köpa skor. Ingenting passar. Allt är oskönt eller fult eller oftast både och. I lördags va jag å Lina på stan en sväng. Av en slump (?) släntrade vi in på skopunkten (en underbar affär!). Tag 3 betala för 2 står det. Sooft. Lina ville kolla på skor å jag va inte sen å haka på. Rea vare dessutom, klart man provar lite... Jag hann med att ilsket och intensivt förkasta x antal skor innan jag i extas kläckte ur mej "åh vilka mjuka sylor". Sen var jag fast. Jag våldsprovade skor för att uppfylla Tag 3 betala för 2. Det slutade med att jag hittade två skor jag tyckte mycket om, å Lina hittade ett. Det blir tre par det. För 249:- fick vi tre mycket bra par skor. DET kallar jag fynd. Det brann lös både en å tre gånger för mej å Lina (helt otippat) där inne, vi åkte upp å ner å bar runt på alla skor vi provat för att ingen skulle ta dem ifrån oss trots att det va 15 min till stängning och vi va helt ensamma i butiken! :)

Dagen efter tog jag mina nya pjuks in till stan å tillbaka, helt lyrisk över att de var både snygga OCH sköna. "Mina fötter har mognat" tänkte jag på vägen tillbaka, "de trilskas inte längre över nya skor". Hann knappt tänka klart förrän jag känner hur en blåsa sväller upp. Jaja, blåsa har väl ingen dött av. Men vid sophuset sa det plötsligt stopp. Jag haltade som om jag brutit lårbenshalsen. Jag vidhåller fortfarande att skorna är mycket sköna...men de ska få vila lite från mina fötter ett tag. Jag har haltat mej fram hela dagen trots bamseplåster på båda hälarna. Tänk så ynklig man kan bli. Men jag ångrar ingenting!

image471
"Åh vilka mjuka sylor!"

image473
99:-, kan ni fatta?!

image474 image475
Hittade de här för 149:-. Luddiga å varma! Å snygga såklart.

image476
Curry hälsar godnatt från sin nybyggda koja "casa skopunkten".
We like!

the office.

Du som inte sett den brittiska serien "The Office" kan jag bara starkt rekommendera att göra det. Den är helt sjukligt bra, för personer med rätt humor :)

Den handlar i korthet om livet på en arbetsplats och om chefen David Brent som är den i särklass roligaste och mest populära mannen i världen. I alla fall enligt honom själv. Han är självsäker som få och har en osviklig tro på sej själv och sin egen förmåga att samspela med andra. Naturligtvis försätter detta honom i situationer som vanliga människor skulle ha svårt att ta sej ur. Men David Brent är inte vanlig, han är allsmäktig.

Några på kontoret har övat in en dans för att samla in pengar till svältande barn.
Men varför har ingen sagt nått om att dansa, David Brent är ju bäst på danser! (såklart!)
Det är synd att de engagerat sej så hårt eftersom Davids improviserade dans är bortom allt sunt förnuft! :)



Några bloopers med gänget från The Office. Underbara ögonblick! :)

för Lars.

Helgen har varit underbar. Den har verkligen varit det. Två konserter med en av, i mitt tycke, Sveriges bästa artister. Helt ljuvlig! Lördagens konsert med två killkompisar blev min uppvärmning, som gav mersmak och ett enormt begär! Sedan kom söndagen. Två härliga tjejer på besök från Övik och jag var i mitt esse! På konsert ska man inte stå och lyssna in texterna, på konsert ska man kunna alla texter och skrika sej hes! Så var fallet på söndan. Okej, i mitt fall var fallet så även på lördan men ja...inga fler kommentarer om det tror jag ;)

I alla fall. Söndag. Till Jonas förtret laddade vi upp med min dvd-konsert från Linköping. Ljuva texter, ljuva stämma! Sedan när vi blev för nervösa gick vi till Idun för att komma långt fram i kön. Vi satte oss på stolar utanför ingången (inne alltså) och väntade med spänning. Ett tag undrade vi verkligen var vi hamnat när en av tjejerna bredvid oss säger till en annan "asså, jag vet inte hur han ser ut, eller jo, jag tror jag såg en bild på nätet igår". DÖÖÖHH!?! Våra ansiktsuttryck talade sitt tydliga språk om vars vi tyckte att hon skulle gå nånstans. Vi hann precis hämta oss från den första chocken när nästa ägg utbrister "ja, asså, jag gillar inte ens hans musik...jag hade aldrig gått om inte min kompis skulle gå". SERIÖST!?! Varför sitter människan här, före oss i kön å allt å säjjer så? Hur hjärtlös kan man va? Vi tog ett gemensamt beslut om att om nån av de där två...ja, vad ska man kalla dom...ufona skulle hamna framme vid staketet (där VI skulle stå) då skulle vi minsann ta lagen i egna händer. Vi var inte nådiga i våra sågningar!

Väl inne i konsertlokalen lyckas vi tillslut efter mycket om och men få plats vid staketet. Eller ja, tjejjerna fick plats där, jag lyckades nudda med handen ibland. Efter lite slit stod även jag där och killen till vänster om oss va helt vild, han ville verkligen krossa oss. Sur å arg å kallade oss allt möjligt elände, bögar bland annat å vi funderade i våra stilla sinnen hur hans syn egentligen var. Ett tag pressade han ihop Sandra mot mej så mycket att hon var tvungen att känna efter om nyckelbenen var kvar å jag undrade om det var mina revben som stack ut eller hennes arm som stack in. Tillslut kunde ingen av oss andas utan Sandra fick släppa taget. Där stod han bredbent med värsta spacet och ilskan bubblade i oss. När han till råga på allt kläcker ur sej "kan ni inte sluta trängas" (censurerad version, han sa i verkligheten nått helt annat, men menade samma sak) då brann det av för mej. Är killen dum på riktigt? "Tror du seriöst att det bara är vi tre som trängs" sa jag, å fick några grymtanden till svar. Han va tydligen så dum som han verkade. Tilläggas bör kanske att förbandet inte ens börjat spela. Snacka om ett hårt liv! Men som vi sa, x antal gånger under kvällen när smärtan blev för stor: "För Lars".

I mitten på konserten lyckades vi (med noga uträknad taktik och minimala men strategiska förflyttningar) till vår obeskrivliga lycka tränga bort den där sura långskranken som va minst 2,20. Å det vart såååå lugnt å skönt. Alla va nöjda å glada, han såg fortfarande allt och vi slapp bli söndertryckta. Men säg den lycka som varar för evigt. Helt otroligt nog hade han en lika ond vän som tog över, mindre visserligen men lika elak för det. Han å jag kom inte heller överens. De var säkert inte Umebor :) Ett tag pressade han mej så jag stod i sidled med ryggen mot honom. Då satte jag mej helt sonika på hans ben. Behagligt för mej, mindre uppskattat från vänsterflanken, haha. Man får inte va dum. Hockeytakterna sitter i. Som hämnd sjöng jag falskt i den långa sura killens mobil när han sträckte fram den mellan mej och min vänstra rival.

Som Sandra sa "om Lars hade vetat vad vi står ut med för honom skulle han ringa oss varje dag". Det roligaste var att hon till en början va helt seriös också. Sen brast det ju :) Alla låtar var underbara (fast det visste jag ju sen tidigare!), bandet var underbart bra, alla spelade så otroligt bra å va så roliga att titta på. De syntes verkligen hur roligt de hade. Lasse va helt underbar. Vilken röst han har å vilken utstrålning! Trots att han i princip inte säjjer nånting mellan låtarna (med några få undantag) så lyckas han trollbinda publiken totalt. Haha. Vi lyckades få han ur fas några gånger också, och då tappade han bort texten och bara skrattade. Härliga minnen! :) Jag säger ja tack till fler konserter å nästa gång är jag beredd på det mesta :)

Angående att komma ner på jorden nu när konserterna är över...jag ÄR på jorden å det är ändå som å va i himlen! Fatta hur mycket ljuv winnerbäckmusik som kommer att spelas i himlen när det är så här härligt nere på den skrala jorden! Nått att se framemot Petra ;)

image245
införskaffade en alldeles underbar t-shirt full med massa minnen
(ja, det är mitt finger längst ner...)

image238
fick lasses plektrum! nu fattas bara en gitarr

image241 image242
en lasse-konsert ger en inte bara spår på insidan, även det förgängliga skalet fick sej några minnen. för dej, lasse! ;)

image243
lasse in action, vilken min kassa minikamera inte va speciellt dålig på att fånga
(rörelseoskärpa kallas det!)

image244
harvens att jag inte tog storkameran...
harvens!

a special friend.

I'd like to be the sort of friend that you have been to me;
I'd like to be the help that you've been always glad to be;
I'd like to mean as much to you each minute of the day
As you have meant, old friend of mine, to me along the way.
I'd like to do the big things and the splendid things for you,
To brush the gray from out your skies and leave them only blue;
I'd like to say the kindly things that I so oft have heard,
And feel that I could rouse your soul the way that mine you've stirred.
I'd like to give you back the joy that you have given me,
Yet that were wishing you a need I hope will never be;
I'd like to make you feel as rich as I, who travel on
Undaunted in the darkest hours with you to lean upon.
I'm wishing at this time that I could but repay
A portion of the gladness that you've strewn along my way;
And could I have one wish, this only would it be:
I'd like to be the sort of friend that you have been to me.
(okänd författare)

Jag känner massor med fina människor som jag saknar varje dag (vissa träffar jag oftare än andra, men ingen träffar jag tillräckligt ofta!) Kanske är lite opersonligt av mej att ha en och samma dikt till alla, men även om varje relation är unik så passar texten in på var och en. Ta till dej den och kom ihåg att jag saknar dej lite nu och då :) Hur tomt vore inte livet utan alla fina människor som ni!? Kom också ihåg att bara för att du inte finns på bild betyder det inte att du inte finns i mitt hjärta! Stor kram!

image196 image197 image198 image199
image200 image201 image202 image203
image204 image205 image206 image207
image208 image209 image210 image211
image212 image213 image214

Tidigare inlägg
RSS 2.0