tomhet.



Läste en artikel om en 17 månaders pojke som misshandlats till döds i sitt hem, trots att socialtjänsten gjort över 60 hembesök. Jag mår så illa när jag läser sånt här. Var ska ett barn vara tryggt om inte i sitt eget hem, hos sin egen familj? Barn (och alla vi andra också) behöver trygghet, kärlek och omtanke för att må bra och få känna sig värdefulla. Vart gick det snett? Hur kunde kärlek ersättas av hat och medmänsklighet bli avundsjuka? Jag blir tom i både kropp å själ när jag tänker på hur många som blir illa behandlade. Människor beter sej som svin överallt.

Tack å liv att det finns änglar! Överallt finns det fina människor som brinner för att hjälpa andra. En del gör det genom arbete eller organisationer, men många är vanliga "dolda" vardagshjältar. Fortsätt kämpa! Även om man inte har resurser att rädda ett helt land så kan faktiskt alla bidra med medmänsklighet, omsorg och trygghet. Det finns nån som behöver och ser upp till just dej!

bredvid.



Min värld rasade samman idag. Duktig som jag är packade jag väskan kvällen innan, garner å allt stoppades ner. Jag längtade hela förmiddan till lunchrasten, å när jag äntligen ätit klart tog jag i triumf upp min fantastiska lovikka-vantestickning, vad upptäcker jag då? Ingen sticka! Den femte stickan är spårlöst försvunnen. Det va den triumfen det. Inge kax från min sida å definitivt inge stickande. Här började nog mitt dåliga humör gro.

Väl hemma har jag vänt upp å ner på alla två väskorna jag använder. Hur många gånger kan man kolla igenom samma väska innan man kallas psykotiskt? I alla fall...när jag besinnade mej å faktiskt började tänka efter (det där som man egentligen ska göra före..."tänk efter - före") så inser jag ju att den bara måste va hemma hos Erika, vilket den också va. Den finns nu i tryggt förvar tillsammans med allt annat rappel jag glömt (lämnat med flit?) hos henne under veckan. Den stora frågan är nu, vem ska hämta Stickan? Linda eller jag? Jag eller Linda? Urs va invecklat det här blev. Allt för en liten stackars Sticka.

Annars så känner jag mej lite bredvid just nu. Lite bredvid det mesta faktiskt...Om jag riktigt tänker efter så är humöret lågt å jag är helt fantastiskt trött. Skulle behöva en lång varm dusch, nån som läser mina tankar, en stor dos livsglädje, bli ompysslad, lite glass, mer tålamod till mej själv men framförallt sömn. Jag försöker hinna med allt och alla men hur jag än prioriterar så räcker jag inte till å det gör mej väldigt väldigt frustrerad å så får jag dåligt samvete. Listan kan göras lång en kväll som denna. Men jag orkar inte älta, då blir jag bara mer frustrerad på mej själv och all min otillräcklighet. Lite glass å en kram från Jonas kanske hjälper.

fredagstanken.

Slogs av en tanke idag när jag var å handlade. Hur ofta känner man sej tacksam för att man kan fara å handla? Min första tanke är snarare "meeeen så jobbigt! ååå...inte maxi, en massa folk...det kommer ta en massa tid å så ska man packa upp efteråt också, å få plats för allt i kylen" när jag egentligen borde vara glad över att jag är så frisk att jag orkar handla klara mina egna inköp själv. Jag tror inte man förstår riktigt fullt ut hur bra man faktiskt har den förrän man hamnar på den andra sidan. Bara en sån tråkig, tidsödande och helt vardaglig sak som att handla. Att själv få gå runt i butiken, se alla olika alternativ, känna om brödet är färskt, inspireras till nya maträtter, välja bort den frukt som känns hård eller spontanköpa nått man inte har skrivit upp på listan. Fick den här kommentaren idag när jag betalat matvarorna "Nu ska jag ställa mej upp och packa i varorna själv. Jag vill känna hur det känns." Det gav mej en liten tankeställare över hur lätt jag tar på mina vardagssysslor och hur fort gjort det är att ta saker för givet.

Det gäller att lära sej se det stora i det lilla...och lära sej uppskatta de vardagliga sakerna lite bättre. Det är tragiskt att vi ska behöva bli sjuka, skadade eller något annat för att lära oss uppskatta vardagen!

premiär på fredagstankar.

Egentligen var ju grundidén med fredagstankar att de skulle handla om nått tänkvärd och roligt från jobbet för tro mej, man möts av mycket visdom och nya, spännande perspektiv när man jobbar med människor. Men eftersom dagen varit lite annorlunda med sjukhusbesök, undersökningar, komplikationer, akutoperation och inte så lite oro och tankar så tar jag tillfället i akt att hylla mina vänner.

Jag måste säga att jag är rikligt välsignad med många vänner. Vissa har jag känt sen jag var liten, andra inte fullt så länge och några är ganska färska, men det spelar egentligen ingen roll för alla är lika underbara och viktiga för mej. Det är nått speciellt med en bra vän. Det känns på en gång. Man kan prata om allt, även saker som är lite jobbiga och svåra...å samtidigt kan man prata om ingenting...sitta helt tysta å bara vara.

Bekymmer tillhör ditt liv, och om du inte delar med dej av dem, ger du inte den som älskar dej nog möjlighet att älska dej tillräckligt.
-Dinah Shore

Varje vän representerar en värld inom oss, en värld som kanske inte var född innan just denna vän anlände - men som föddes tack vare detta möte.
- Anaïs Nin

Änglar är svåra att se, men om du öppnar ditt sinne och ser dej omkring så upptäcker du kanske att de finns överallt.

image507 image508

RSS 2.0