linda

Kära trogna läsare som aldrig får några nya inlägg att fröjdas åt. Förlåt. Jag har ju börjat på en ny blogg. Eller rättare sagt, vi har börjat med en gemensam blogg. Jag saknar er där.

Anledningen till denna nya, gemensamma blogg är att i framtiden kommer det förmodligen (alltså med all säkerhet!) bloggas rätt mycket om puppan å det blir lättare att ha allt samlat på en å samma blogg.

Vi lyckades få dit jonas gamla inlägg eftersom han också bloggade via blogspot.com. Mina inlägg här på blogg.se går dessvärre inte att få över, så den här bloggen får ligga kvar som den är ifall nån vill se nått gammalt.

Jag ber om ursäkt att jag missat att berätta för er, men hoppas innerligt att vi ses på kurry.se

Kram!

Utförsäljning på uniseason-design-axelväskan Karri från Fashion by Curry. Kan med fördel bäras både på höger och vänster sida om kroppen. Tvättbar, exklusiv och rymlig. Vid köp av två specialdesignade axelväskor kan du fördela vikten åt vardera hållet vilket gör den extra ergonomisk då du slipper axel och skuldra-problematik och illa fördelad belastning av rygg och framparti. Finns i färgen transparant-vit-röd med vita axelband. Kan endast beställas via bloggen.

Gillar du den så är priset helt ovidkommande.

Fan-poster med äkthetsintyg för autografen (obs: vattenstämpeln finns inte på den riktiga postern). Högstbjudande.

Ugnen är igång å varm, vitkålen å köttfärsen ligger framme på bänken, receptet är också framme liksom saltet. Allt började så bra. Sen kom kryddpepparn. Var är den? Vår fantastiska kryddkartong, om nån nu inte haft åran att uppleva den, är inte rolig att leta kryddor i. Jag dog inombords. Satte mej här å här sitter jag än, 15 min senare. Jag mäktar inte med kryddpepparn just nu. Från köksbordet ser jag mitt täcke i soffan. Lockande. Mer än bara lockande. Förföriskt tilldragande. Ljudet av ugnsvärmen som slår av å på är sövande. Till å med datorfläkten får mej å nicka till. Om jag blänger mer på köttfärsen kommer den att ruttna, precis som jag sitter här å gör. Wish me luck, nä wish me mer än luck. Wish me mat.

Foto: Petra

Det är väl ingen nyhet att jag är ganska svårväckt på mornarna. Jag är själv väldigt medveten om det, så jag försöker (å tror mej ha hittat) en lämplig strategi för att få upp mej själv på morronen. Förut hade jag radion inställd å det funkade bra, men Jonas uppskattar inte ljud ungefär två timmar innan han själv ska vakna så jag får leva utan radion. Istället har jag tre väckarklockor. Klocka ett minns jag oftast inte att jag stänger av. Den tar mej bara ur den djupaste medvetslösheten å upp till en rimlig nivå där jag förhoppningsvis vaknar till lite av klocka två. Klocka tre brukar få mej att klippa lite med ögonen å ca 5 min efter att klocka tre ringt brukar jag kunna hasa mej ur sängen. Normalt funkar detta, låt oss inte säga smärtfritt, men relativt bra. I onsdags funkade det inte alls. Jag vaknade 20 min innan jag började, vilket inte är att föredra. Stress, ångest å magknip fyllde min morgon och min resterande dag. Äre nån jag ringer för att surra om absolut ingenting flera gånger/dag så äre mamma.

En dag som denna verkade det ytterst lämpligt att prata med mamma för å bli av med allt agg jag hade mot väckarklockor. Ringde 15.30, inget svar. Inser att hon nog jobbat natt å fortfarande sover. Lägger ner projektet å åker hem. Ca 2 timmar senare ringer en mycket upprörd å stressad mamma å säger att hon försovit sej. Jag skrattar rått. Hon uppskattar inte det utan fortsätter med klagofull stämma säga att det är jag som förstört hennes väckarklocka. Jag hade ringt exakt samtidigt som hennes larm va inställt, 15.30. Eftersom mitt samtal förmodligen kom nån sekund innan larmet skulle ha ringt så avbröts det eftersom det va ett inkommande samtal. Bra dag!
Jag lyckades försova både mej själv, och mamma.
Åh, jag hatar väckarklockor.

Idag har solen lyst å det har varit väldigt foto-triggande väder. Det kan vara för att jag å Petra bestämt oss för att ta en fototur på söndag, med fika å varm choklad som jag börjat längta ut, kombinerat med att jag knappt varit iväg med kameran nånting på drygt ett år känns det som. Oj vad jag ser fram emot söndan! Det enda jag skulle behöva inför den turen är ett par hängslen, mina täckbyxor har liksom fått förmågan att vilja hasa neråt för varje steg jag tar. Nu ser jag mej även liggandes å sittandes i flertalet möjliga å omöjliga ställningar vilket gör att hängslen känns ännu mer nödvändigt. Hmmm...

Mitt i allt detta längtande å funderande har jag feber. Kanske inte just i detta nuet men i morse/förmiddags. Den ska väck. Ska kurera mej på bästa sätt (sova, vila å dricka juice) ikväll å hela dagen imorrn så ska det nog va bra sen. Synd bara att jag inte har nått nytt å se på här hemma. Allt jag vill se verkar vara on hold för tillfället, sjukt irriterande! Har börjat se om Grey's bara för att det va så länge sen jag såg säsong 1, men nu äre stopp. Även jag har vissa gränser när det gäller ältande. Har förvisso en osprättad säsong 1 av House. Kanske är läge att bekanta sej med den nu de närmaste dygnet? Ja, så får det bli. Å kan ingen komma hit med lite apelsiner??

Ikväll är visst ingen bra kväll att misslyckas på. Ingen bra kväll att försöka planera saker å ingen bra kväll att inte äta nått. De två första kunde jag inte ändra på så jag började därför göra nyponsoppa. Varmt, enkelt, snabbt. Hällde (notera; hällde, inte mätte!) upp vatten, lät det börja koka å hedde sen i pulvret. Den. Tjocknade. Inte. Pulvret tog slut och nyponsoppan var fortfarande nyponvatten. Jag blev sur. Muttrade å kände blodsockret dala. Sedan kokade alltsammans upp. Den sura minen drog sej uppåt till neutralt läge. Nyponsoppan blev nypongelé. Mungipan åkte ner igen. Hur kunde jag va så dum å göra nyponsoppa? Nu har jag surat så länge att den inte är varm längre. Med allt mickel blev det inte direkt enkelt å det gick verkligen inte snabbt.

Linda - Köket 0-1

4:e advent är passé. Om tre dagar äre dopparedagen å sen är julen över. Tiden går rätt fort ändå. Vi va 10 pers här igår. Middag, spelkväll, efterrätt å julkappsbyten. Väldigt mysigt å trevligt.

I princip alla julklapparna är inköpta, inslagna och klara. Inväntar ett fåtal internetleveranser nu bara. Sen äre bara rimmen som ska renskrivas :) Jag älskar att julrimma! Jag försöker rimma på alla julklappar, men åtminstonde så får varje person ett rim. Ute snöar det för fullt å tempen ligger på -8,9. Ser fram emot några dagars ledighet, men planen är väl att jag ska börja jobba lite mindre nu framöver. Vi får se hur snart det kommer igång. Men först 3 dagars arbete. Fokus fokus :)

Idag har det regnat å det är ju det perfekta vädret för att baka. Vi har bakat, raringen å jag. Curry var allstädes närvarande med sträng övervakning.



Som vanligt gick det inte helt smärtfritt för oss i köket. Men låt dej inte oroas, det var bara en liten liten bit som inte återfanns.


Välkommen på fika! :)
(det va förreten helt rätt att det va just petra som hittade den försvunna plastbiten,
i den första katten hon bet tag i. helt rätt.)

Ja, jag är en periodare. Bloggmanin har slagit till igen. Nu ska jag ta er på en liten resa i mitt huvud. Jag vaknar, tar på mej min underbara morronrock (bilden) lullar in i köket. Planen (jag hade faktiskt en plan från början!) va att gå på stan å kolla in lite potentiella julklappar/kanske hitta nått som skrek efter mej :) Jag äter frukost å ser mej i spegeln. Dusch. Det måste bli en dusch innan. Drar ut på det lite, sätter mej vid facebook en stund å skrattar åt curryfilmen igen. Inte sådär hysteriskt som igår, utan mer morronrossligt, men ändå. Samma hjärtliga ton. Kollar som av en händelse på klockan, oj..den rusar iväg. Bäst å ta sej den där duschen. In på toan, kollar mej runt. Åh! Den där hårinpackningen jag tänkt göra hela veckan. Vilken tur att jag såg den INNAN jag duschade, då her jag ju i den nu å så duschar jag när den verkat färdigt. Sagt å gjort, sätter den i håret (bilden).

Medans den ändå är i håret å eftersom jag ändå ska duscha efteråt så klär jag mej inte utan går runt i morronrocken lite till. Passar även på å rensa ögonbrynen lite, le mot mej själv i spegeln å klämma en finne. Öppnar badrumsskåpet å ser...ansiktsmask. Oj oj , hemmaspa, tänker lillhjärnan. Jag studerar mej själv lite till i spegeln å ser ju hur torr jag är, en återfuktande ansiktsmask skulle ju sitta som en schmäck. Kladdar på den också (bilden). Se så fin jag vart. Nu kan jag ju med gott samvete spela lite bejeweled eftersom den ändå också ska sitta i ett tag ;) Hade inte beräknat såhär lång tid för å mej in till stan, men men. Det är ju bara såååå typiskt mej. Skillnaden idag jämfört med alla andra dagar är att jag faktiskt inte har nån som väntar på mej, å att jag faktiskt inte har nå andra planer än stan, middag, sova. Det här förtjänar jag! Imorrn blire lussebak med raringen, å kanske lite twilight-ältande också. Fortfarande skitsur för att jag inte fick mej biljetter till premiären. Tattar-sf. Men stay tuned, imorrn kommer även en bild på puppan (å än så länge även mej). Vi ses!

Det finns många anledningar till att man borde ha katt. Här kommer en av dem. Efter den här incidenten la vi oss båda två i soffan, mentalt utmattade. Soffan är bra. Där åt jag fyra clementiner till. Jag och puppan är nu höga på C-vitamin. Spelar ingen roll om jag blir gul, de va sjukt goda :)